Det var i somras som vi skulle ses, först var det egentligen bara du och jag. Sedan hade vi bestämt att vi fyra skulle ses, vi två med våra respekttive.Jag hade hört grejer om din tjej men ville inte tro något förrän jag såg det själv med egna ögon eller innan att ha pratat med dig. Jag vet att familjer inte alltid håller med valet av kärleken man väljer. Men det du hade sagt till mig om henne lät bra, jag trodde på dig för jag ville göra det. Under en tid började ni två dela mobiltelefon och jag fick aldrig någon riktig direkt kontakt med dig utan det blev via din tjej, och vad hände sedan? Vi hade bestämt att ses dagen efter vi hördes? Jag hade från hela början bjudit er två på mitt examensfirande men ni kom med bortförklaringar och det blev på era villkor om jag skulle få träffa dig. Jag bodde i Norrköping, jag skulle få åka därifrån till era kvarteer för att få träffa dig i en timma för att sedan låta er göra era grejer.

Jag tyckte redan då det var skumt att din tjej la upp så mycket regler och villkor om vi skulle ses, och jag glömmer inte sms:et då hon säger svara snarast om du kan ses annars kan det hända att den luckan täpps igen av allt annat vi måste göra...
Omg... man ser att hon bestämmer över dig. Man ser att det är hon som dominerar dig..

men vad var det som fick er att inte vilja träffa oss längre? Var det sms:et då jag skrev att jag hoppades på att det var "du" som läser min mess som fick henne att flippa? jag har så mycket frågor till dig. Ni svarade inte när jag ringde eller messa efter det. Dagen efter åkte vi till er och via din syster visste vi var ni bodde, en hus ifrån din mamma. Vi ringde och skrev och väntade rätt länge på att få syn på er, ingenting. Vi gick iväg efter ett tag, jag blev besviken, jag började nu tro allt som jag hört om henne. Det är någonting. 

Din syster bodde med er och av något tjaffs med din tjej valde hon att flytta ut.Jag fick höra allt hon upplevt och vad hon tyckte om henne. Och jag försökte vara neutral och bara en bra lyssnare, men nu börjar jag inse att allt det hon sa var sant och inte bara snack bara för att hon var osams med henne. Jag är jätteledsen och det känns som om du håller på att glida ifrån. Sedan i somras har jag försökt att få tag på dig, inte ett enda sms eller svar från dig. Din syster och hela din familj började bli oroliga, de såg dig mer och mer blek och smal, klart jag också blir orolig lver det jag fått höra.
Det verkar som om du även glömt bort oss, mig, min familj. Vi är också din familj! Det verkar som om du har glömt bort alltihopa, allt vi gjort för dig, hur mycket vi brytt och bryr oss om. Det gör ont för du är som en bror för mig. Jag kommer ihåg hur vi lovade varandra om att aldrig låta någon partner förändra eller bestämma över oss, jag kommer ihåg hur vi skämtade att vi skulle godkänna våra respektive innan det blev  mer seriöst. Jag är bara så less på det här, saknar dig och jag ber för dig. Jag kommer ihåg hur kul vi hade ihop och hur du lös när vi alla fanns i ditt liv.