Illustrerar igen...
Åh vet inte vad jag som hänt riktigt men när vi var hos Philips föräldrar fick jag något ryck.
Jag vill helt enkelt börja rita igen, jag kommer ihåg att jag ritade mycket förr och vet inte riktigt varför jag slutade. Min pappa är ju konstnär och nu kom jag nog på varför jag slutade.
Jo jag ville börja måla på riktigt så som han gör. Jag ville börja göra fotoporträtt och verkligen måla av så att man förstod att den personen jag ritade av kände igen sig själv, sedan ville jag också kunna det där med färgerna. Att kunna blanda så att man hittade rätt hudfärg, det gick liksom inte. Jag kommer ihåg att jag ville lära mig så mycket och pappa började måla med mig. Jag har ett lätt minne när jag var mindre då jag och min äldre syster Liz skulle lära oss att måla och blanda färger. Min pappa hade inte så mycket tålamod och jag tror att det är lite så, att man har mer tålamod med andra än sin egen famlij. Varför är det så? det borde ju vara tvärtom egentligen? Det borde ju vara så att ens föräldrar orkar med sina barn mer än någon annan? Iaf min pappa tyckte väl antagligen att jag var för trög som inte fattade hur man blandade färgerna och varför jag inte kunde måla av saker och ting så som det i verkliga verket såg ut. Det blev tillslut inte lika roligt att måla längre..
Jo jag ville börja måla på riktigt så som han gör. Jag ville börja göra fotoporträtt och verkligen måla av så att man förstod att den personen jag ritade av kände igen sig själv, sedan ville jag också kunna det där med färgerna. Att kunna blanda så att man hittade rätt hudfärg, det gick liksom inte. Jag kommer ihåg att jag ville lära mig så mycket och pappa började måla med mig. Jag har ett lätt minne när jag var mindre då jag och min äldre syster Liz skulle lära oss att måla och blanda färger. Min pappa hade inte så mycket tålamod och jag tror att det är lite så, att man har mer tålamod med andra än sin egen famlij. Varför är det så? det borde ju vara tvärtom egentligen? Det borde ju vara så att ens föräldrar orkar med sina barn mer än någon annan? Iaf min pappa tyckte väl antagligen att jag var för trög som inte fattade hur man blandade färgerna och varför jag inte kunde måla av saker och ting så som det i verkliga verket såg ut. Det blev tillslut inte lika roligt att måla längre..
Hmm jag tror det kan bero på det. Jag har haft mina perioder då jag sätter igång med målandet men sedan slutar. Nu har jag iaf börjat illustrera! =D Det är så mycket enklare med det jag gör nu än vad jag tidigare målat förr, jag kan börja förstå lite de som målar abstrakt. Har för övrigt annars haft väldigt svårt att förstå varför människor gillar sådan konst och inte sådant som ser verklighetstroget ut. Tycker i för sig att min pappas konst fortfarande äger i all konst ^^

Jag har länge illustrerat men inte riktigt i något block eller i någon form av papper som jag trott att jag ska visa för andra så att jag har det samlat sparat i en hög någonstans. Jag har målat eller rättare sagt kladdat medan jag pratat i telefon med kompisar eller jobbat som telefonförsäljare. Men nu känner jag att jag vill börja måla något enklare altså illustrera det jag gjort över en lång tid nu men nu blir det mer intensivt! Skulle vara sjukt nice att kunna försörja sig på så vis ^^